.

Jag måste säga att jag blev glatt överraskad när jag läste Hannas reaktion på boken nedan.

I övrigt?
Gör jag inte mycket, inte mycket jag borde iallafall.. har fått en hel del gjort idag, men kanske inte så effektivt som jag borde. Nää inte direkt.

Jag har funderat på det här med melodifestivalen.
Nä jag såg den inte, kanske var jag bland de få.
Jag ville inte se den.
jag hade kunnat leva utan att få reda på vem som vann.
Men.
Även fast jag inte aktivt jobbar för det, får jag ÄNDÅ reda på vem som vann, hur det gick till och historien runt.
Jag for på ica maxi för att köpa kattmat, ställer mig i kassan och råkar slänga ett öga på löpsedlarna till kvällstidningarna.
MALENA KAN INTE UPPTRÄDA.

FETSEN INATT.
typ.
Jaha tänker jag, det var väl hon som vann, men jag vet fortfarande inte vad det är för låt, eftersom MALENA inte säger mig mycket.
Tänker inte mer på det.
Sätter mig i bilen och ska åka hem.
Blir ofrivilligt attackerad med schlagervinnaren via radio.
Och jag får veta att hon tydligen skulle uppträda nån annanstans samma kväll som själva finalen.
POFF
Får veta vilken låt som kom två, och samtidigt varför hon var glad att hon inte vann, (hon hade inte haft råd att åka till finalen)
Jag får helt enkelt på denna korta stund jag vistas ute i samhället inte bara veta vem som vann utan också hur låten lät, vem som kom två och deras personliga kommentarer också.
Lite imponerad av medias slagkraft.
You can run but you can't hide from melodifestivalen.

Samma sak såg jag i tidningen, det är liksom förutsatt att människor ska se melodifestivalen.
Frågan som tidningen ställde till folk på stan var: Vann rätt låt?
Det förutsätter ju att man sett skiten, och det verkar som att folk verkligen gör det. Media vet vad folk vill ha, och folk vill ha det media "vet".

Passar bra.. eller?

/Sofie
den odiciplinerade skitungen som inte kan ta sig i kragen och få nåt vettigt gjort, hon är typ sämst, för hon vill bara spy när hon tänker på att hon måste plugga. Hon känner just nu att hon skulle vilja skita i den här jälva tentan och bara gå och lägga sig, sova och inte vakna förän allt bara är gjort.
Det går inte riktigt att förklara frustrationen hon känner, för den är nästan övermänsklig, den får det att killa och pirra i varje kroppsdel så fort hon ska titta på trycksår, akut dyspné och skisser av placeringar för att patienter inta ska svälja fel.
Jo på riktigt. 
Och det enda hon kan göra är att tvinga, tvinga verkligen tvinga sig själv.