.

Det var länge sen jag skrev( som vanligt)
Jag hoppas att jag ska bättra mig lite, mest för min egen skull. Det är nämligen väldigt roligt att läsa gamla inlägg och sen vad man gjorde för några år sedan. Så jag tänkte skriva lite grann. Den som inte vill läsa kan ju låta bli.

Vad har hänt då?
Nina har varit hos mig i tre veckor, en vecka var vi i boden. Nina är en väldigt god vän som egentligen bor i Umeå, men hon kom hit på praktik hos mig. Så vi har hängt i tre veckor, tränat hundarna, lagat mat, handlat mat, ätit godis ( i kilovis), sett dåliga filmer, skrattat ( massor), gråtit( en hel del), promenerat, lyssnat på musik, varit på bio och sett " marley and me" , vi har åkt bil, träffat vår uppfödare, vi har gått på stan, vi har gått uppför berg, vi har räddat valp ur dike, vi har träffat konstiga hundägare och jag själv har läst ut hela twilight serien på mindre än två veckor ( Om jag kunde drömma, När jag hör din röst, Ljudet av ditt hjärta, Så länge vi båda andas),vi har sprungit med valparna i trapphuset, vi har skurat golv, dammat täcken, vi har diskat diskberg, vi har torkat valppink, vi har haft galet roligt, och jag kommer sakna Nina här... Under dehär tre veckorna har jag verkligen gjort annat än jag annars gör, jag har kommit ur mina vanliga vardagsspår. Och av någon konstig anledning vill jag inte återgå i dem. Jag bor fortfarande hos mamma, sover på hennes soffa, springer ner med valpen när den är kissnödig ( vi bor högst upp) vi promenerar till skogen i vår egen takt, vi lagar vår egen mat. Jag lever ett underbart liv just nu. Kanske funderar ni hur man ids bjuda hit en kompis i tre veckor för att bara.. hänga.. Men jag tyckte det lät som ett roligt avhopp i vardagen, och inte alls jobbigt som andra skulle tycka att det var. Jag delar nog inte samma uppfattning som andra människor gällande betungande saker. Om man bara ser det positivt och på ett äventyrligt sätt så blir ingenting lika jobbigt som det annars hade blivit.

Varför jag gråtit en hel del ( om någon reagerade på det i texten ovan) är för att en bekant har omkommit i en olycka i förra veckan.. Jag kände henne inte så bra, men höll av henne och hon var en otrolig bra människa. Hon lärde mig dricka Kaffe Karlsson på en tävling i Sundsvall, hon hade en underfundig humor som jag ofta skrattade åt, Hon var häftig, och lämnade jordelivet alltför fort. Tankarna finns hos hennes familj, vänner och alla hennes nära anhöriga. Livet kan ryckas ifrån en alldeles för fort. Man tar folk förgivet. Jag tar dem jag älskar alldeles förgivet, jag tror att de ska finnas i min närhet under hela min exsistens här. Men så är det inte, det går inte. Jag vill lära mig att ta till vara på allting, vara tacksam för att jag har människor som älskar mig nära mig, som bryr sig, som jag bryr mig om.

Jag ska förövrigt kolla om jag kan få sommarjobba på samma företag som jag jobbar åt, fast i sthlm över sommaren. Om allting klaffar och jag får lägenheten som jag vill ha,  och om hyran inte blir för dyr så åker jag nog till Stockholm i Juni och stannar där på obestämd tid. Men det får vi se hur det blir med allt. Jag ska ju få jobbet först, och sen en lägenhet där det är okej att ha två hundar också. Det hade varit konstigt att flytta, att lämna den här lilla isiga staden. Men samtidigt har jag så många därnere också. Som jag kommer närmare en tid. Håll tummarna för mig, för jag vill verkligen!

Micaela har varit hem på en snabbvisit, jag hann träffa henne idag för stadsvandring och spontanshopping! ååh.. jag älskar dig Micaela, men det vet du redan. Men ja, alltså jag saknar dig redan och det visste du säkert också.. Men vi ses ju om tre veckor ungefär!
Just det, om tre veckor ska jag åka på någon jobbresa till någon okänd ort som jag inte ens vet namnet  på, kan det vara jönköping? Inte norrköping? Jag vet inte vad det var. Något sånt. Sen tänkte jag att jag skulle åka till Örebro, jag hade tänkt att jag skulle åka till Stockholm och hänga några dagar med Terese, men jag tror nästan att jag åker till Örebro för att vara med Micaela och Micke istället.

Men jag är lycklig att jag lever, att jag har haft en otrolig månad.
Nina berättade om en framgångsrik kvinna inom "hunderiet" som skriver någonting sist i varje blogginlägg som hon är tacksam över. Det tänkte jag börja göra, så here we go.

Jag är glad över att Terese ska göra ett blandband åt mig, jag är glad över att Java kan sitta vackert med fin stadga nu (jag lovar en bild så ni förstår vad jag pratar om), jag är galet glad över att ha spenderat hela dagen med Micaela, jag är glad över att jag har ett hemligt paket att hämta ut på posten imorgon, jag är glad att det regnar och inte snöar ute.

Dagens mest spelade:
http://www.youtube.com/watch?v=d1BgYTZ4Mxc

Godnatt och var rädd om er!