.

Ibland brukar jag fundera på hur man blir tillfreds med sig själv,  med sin vardag och sitt liv i allmänhet. Vad måste man ge upp för att fortsätta med någonting nytt? Lite av frågan är väl; vad är meningen med livet? Den ständiga frågan. Att vara tjugo år är dett bästa man kan vara. När man är tjugo. Jag tror det finns en tjusning med varje ålder. Att vara arton var det bästa, då jag var arton. Men just nu skulle jag aldrig göra om det. Hela tiden nya tag, titta framåt.
Jag och Sofie pratade häromdagen om ångesten man får när man ska gå till jobbet. Vi kom fram till att det är bra att vi får ångest, när vi går till sådana jobb. Det bevisar bara att vi vill ha ut mer av vår vardag, är inte det en fantastiskt upptäckt? Det tycker jag iallafall. Jag är less på bitterhet och uppgivenhet. Det finns bara en väg att göra någonting och det är att ta tag i det.