Och när kommer bäbisen?
Jag måste alltså få tillägga några rader i den här bäbisdebatten som jag sett pågått lite smått här. För det allra första känns det jättelöjligt att man ska måsta argumentera och klargöra varför man inte vill ha barn när man är 20 år.
Eller vid närmare eftertanke, så kanske inte. Eftersom det är så pass många i min ålder och omgivning som skaffar barn.
En av mina illviljor mot barnaskaffandet grundar i att jag är övertygad om (och det finns statistik och bevis på detta) att det är få män och kvinnor i dagens samhälle som lever jämställt. Och tro det eller ej, det blir ÄNNU värre när man skaffar barn.
Egentligen skulle man kunna stanna där, för det säger som hela grejen. Men självklart vill jag ju utveckla lite och ta upp några exempel jag läst om i boken.
Om det nu ska handla om bäbis, vilket brukar vara hett samtalsämne mellan Hanna och mig. Så tar boken upp mycket om något som förundrat mig mången gång: pappaledigheten.
Varför tas det inte ut mer pappaledighet?
Mäns andel av uttagna föräldrapenningsdagar ligger på 11,6% i riket. (en undersökning från 2000). Där Norrbotten ligger på 6:e plats på 13%.
Jämför man med tex stockholms län ligger dom på 15:e plats med 11,2%. Högst i topp var Västerbottens län.
Så iallafall, varför?
Det som jag alltid har hört ska vara den avgörande faktorn (var tex det i mina föräldrars fall) är att man inte har råd.
Annars kanske det är:
Det blir problem på jobbet, eller att kvinnan inte vill dela med sig, eller tanken på att det helt enkelt är kvinnan som ska vara hemma med barnet/en.
Men tydligen så spelar det ingen roll.
För det är bevisat att väldigt få faktikst vet om vad de tjänar eller förlorar på att han eller hon är hemma, man bara förutsätter att det ska vara på ett visst sätt.
Och inte ens på mer "familjevänliga" arbetsplatser eller där mannen har reletivt låg lön är dom intresserade av att ta ut pappaledighet. Och det, det är ju det riktigt sorgliga. "inte intresserade av att ta ut föräldraledighet".
Sen måsta ju även tilläggas att de tider på året då pappor faktikst tar ut föräldradagar är runt jul/nyår eller på sommaren. Varför? För att det är roligare. De får ut mest av det då, och det är för övrigt störst risk att även mamman är ledig på sommaren, vilket resulterar i att pappsen "slipper" göra saker och ting.
En del väntar ju lite längre med att ta ut också, så man slipper det där tråkiga med äta sova skita perioden.
Men om man nu ska se på det ekonomiska.
Det gäller väl, drygt ett halvår. Ingen livstid. Och jag förstår verkligen inte vad det är som gör det till en så stor uppoffring? Var det inte det här som var grejen?
Egentligen låter det bara som en jävligt dålig bortförklaring, vi har inte råd.
Varför ska man behöva locka med pengar för att få pappan att stanna hemma med sitt barn.
Och sen när jag säger (och många fler för den delen) att jag tycker att det borde lagföras att mamma och pappa måste ta ut hälfen var (är det inte märkligt? Borde man inte bråka om vem som ska får vara hemma med sitt barn och få betalt?) Då heter det snarare att "tvinga" de stackrarna att vara hemma med ungjävlen. Eller att man tar bort männen rätt att välja.
Åh det är så mycket bullshit. Jag fick högre puls av att läsa det.
Så, med denna lilla bok, men sina välformulerade och statisktiska exempel bakom ryggen säger jag: ja det här ser jag som en mycket god anleding till att vänta med att skaffa barn.
Jag måste helt eneklt vänta till jag känner att det är värt att skippa all jämställdhet i förhållandet.
När jag känner att jag vill sköta dubbelt så mycket mer hemma än han.
När jag längtar så att jag kan spricka efter att få lägga ner mer pangar på hus, hem och barn än på mig själv.
DÅ är det dags!!
Jag kan bara prata ur egen erfarenhet. Om man lever tillsammans med en man som drar in 3 gånger mer i lön än en själv, är det en jävligt enkel uträkning att det är ekonomiskt ohållbart att han är hemma. Har man precis byggt hus, har lån som ska betalas så är det inte hållbart. För mig är det mer värt att leva ett drägligt liv, och då kan jag mer än gärna "offra" ett år för att vara hemma, och inte behöva äta nudlar till middag, som ren principsak, för "sakens skull". Vi pratar inte om flera år, när barnet är 1 år finns det dagis.
Jag anser också att det är var och ens jävla rättighet att bestämma vem och när och hur man tar ut sin föräldrarledighet, det har inte staten ett skit med att göra. Hur man fördelar hemmasysslor är ju ett problem,vare sig du har barn eller ej.
Jag tror ändå, någonstans, att när man tar beslut om att skaffa barn, så har nog de flesta någon slags plan med hur de ska göra. Jag tycker det är synd att det utmålas som något negativt "att få lägga ner mer pangar på hus, hem och barn än på mig själv." -Nä, det tycker inte jag heller när man är 20 och knappt vet vilket ben man ska stå på, men när tiden är mogen, så är det inget fel med det.
haha det känns som vårat samtal tidigare idag har nå med det här inlägget att göra ;)
Synd att du känner att du måste försvara dig Ulrika, det du väler och gör säger jag inget om. Jag säger däremot var jag står i frågan och kanske är det just för att jag är 20? Men spelar det verkligen någon roll?
Ingen fara Sofie, jag drogs bara med i debatten. Det kan vara svårt att se när man är 20, jag har def inte samma "familjebild" då som nu, det är ngt som växer fram, eftersom.Förhoppningsvis så är de kommande generationerna män lite mer open minded än 40 talisterna och framåt, och kanske inser att det är betydligt mer sexigt med en karl som "är med i spelet" än en som har sin gamla farsa som förebild "Vad blir det för mat, mamma" Finns det något värre än vuxna karlar som kallar sin fru för mamma??? Vad FAN är det???
