Trött i ögonen
Jag tror inte heller att livet tar slut när man får barn, snarare tvärtom! Kanske är det då det börjar? Men däremot som du säger, det tar en annan vändning. Kanske är det inte lika lätt att plugga, jobba, flytta, vidareutbilda sig när man får barn. Vad vet jag, jag är ingen förälder och har faktiskt inga planer på att bli det heller. (så långt ögat och tiden kan nå just nu känns det som).
Terese skickade en sida igår
" Nu jävlar Hanna!! www.bondeliv.se" något sådant skrev hon, vi skulle hitta mig en bonde! Helskotta! Jag skulle dö på en bondgård. Tortyr att lukta bajs och äta färskt kalvkött. Jag hade lätt blivit alla slags vegetariansorter på vägen. Hade iofs varit intressant att börja äta mer linser och bönor.
Med förra inlägget, jag menade ju inte på något sätt att dissa föräldraskap eller någon form av familjär verksamhet, jag spekulerar. Unga spekulerar. Det är kul och jag gillar det!
Det jag egentligen menade, var att jag själv är glad att jag inte var 35 när jag fick Linn, jag får, förhoppningsvis lång tid med hennes barn, om hon väljer att skaffa några. Hur våra föräldrar gjort kan vi ju inte påverka. Självklart ska du väl inte skaffa barn nu, du är ju inte ens 25! Efter 25 tycker jag är en helt annan sak, men innan dess behöver man landa. Bigtime. Kram
Asch, min mamma var 35 när hon fick mig och hon skulle bergis orka med mina ungar, förutsatt att de var lika perfekta och snälla som JAG när jag var liten ;D Fast då började hon tillverka den första när hon var 28 eller nåt sådant, vilket nog får anses ganska ungt med dagens mått mätt. Men hittar du en bonde behöver du ju inte fundera, bara hoppa in i höloftet så löser det sig! :D
