.

Jag har läst tillbaka lite i tiden både i min privata dagbok där jag mest skriver korta och konstiga små dikter, och även i bloggen. Jag har insett att jag verkligen sett hyffsat negativt de senaste månaderna. Jag har känt det i min träning, i min vardag och på mitt jobb.
Jag vet ju själv att positiva tankar är ett måste i min egen vardag för att jag ska tycka att någonting är roligt, bra, trevligt.
Det är det nog i andras också, jag tycker att livet är det lilla i vardagen.
Att uppskatta de små ting som man ser och upplever.
Jag hittade ju en text en gång, som är så fin. Jag tror jag lägger in den igen.

"I'm always looking for something new, to see what's just around the corner.
 I walk along looking at life rather than where I'm putting my feet,
 and if it's flying, crawling, growing or flowering,
I want to take a closer look at it, even if I don't know its name."

Det stämmer bra in på mig. Och såklart ska man inte ta det så bokstavligt, nyansera mera!

Jag har bestämt mig för att min positiva sida ska tillbaka till mig. Jag hatar att sucka på snön, på pappa, på äcklig måndagsmiddag, på mina stora fötter, på min stora näsa, på min lilla tv. Jag kan fortsätta hur länge som helst.
Men meningen är, att jag vill kunna hitta det positiva i det lilla. Se det vackra i de små tingen. Allt blir som mycket bättre då. Livet blir såklart mycket mer än om man bara blundar och drar upp huvan, huttrar och trippar förbi det mesta.
Istället för att suga in lite av livet utanför. Vid kaffemuggen, vid köksbordet.
Hur ofta säger du åt en vän:
Fan vad cool du är! - Du är så snygg! - jag gillar dig! - Eller Tack för att du är så himla bra.
Tänk efter så kan du nog nästan inte komma ihåg när du sa det senast åt någon.
Det är känslo-ord. Kan blir lite överdrivet. Men det tar. 
Det gör någon glad. 

Det lilla i livet, är svårt att se.
Öppna, andas och njut!