.

Nu sitter jag hemma i Örebro och har just käkat spagetti (jag fattar fortfarande inte vart H:et ska vara?) och köttfärssås.
Resan igår var en grej i sig. Jag kom till Kallax och stod och konversera med Hanna om ingenting i hennes butik. Sen skulle vi säga hejdå, det var inte en bra grej. Jag grät och alla på flygplatsen kollade och Hanna ville inte gråta på sitt jobb.
Jag gick på flygplanet óch grät en skvätt till. När vi skulle landa i Stockholm så trodde jag planet var kapat. varför? Jo för att just när vi skulle landa lyfte han igen och körde i riktning mot Luleå. Jag blev orolig att jag skulle dö och att jag skulle vara tvungen att hoppa i något hav eller så. Det enda jag tänkte på var min nya telefon och nya dator. Just då sket jag fullständigt i mig själv. Som tur var så var det ju inte kapat. Dom var bara tvungen att åka ett extra varv för det var redan ett flygplan på landningsbanan, hoff vilken tur jag hade där. Tog senare mitt pick och pack och begav mig till Arlanda Express, ringde Micke och frågade när det gick något tåg från Centralen. Det gick 4 minuter efter jag kommit fram. Happ tänkte jag, trevligt! Nemen så det var ju bara att kuta som ett as med två feta väskor och en dataväska. Jag blev andfådd och lökade som fan. Jag hann med tåget. Satte mig på ett säte och avsvettade mig själv lite med nå papper från toan. usch!
Alltså vi kan konstatera att jag och resor går inte riktigt i hop.

När jag kom hem fick jag ett underbart mottagande. Jag har en fin kille.

Som jag sagt tidigare, TACK för en underbar vecka Luleå!

/ Micaela