.

OBS  detta är ett känsligt inlägg och sticker ut från mängden från övriga. Jag ber därför hårda och tuffa män alternativt kvinnor att stå över läsningen.

Jag ligger hemma i min säng, laptop i knäet, lyssnar på nån Moulin Rouge-låt, har leopard diadem på mig som ser förjävligt ut. Men det är som fint såhär när ingen ser på. Tjejerna är ute på galej ikväll, jag önskar att jag skulle orka hänga med. Men det gör jag inte. Jag sitter här istället. Fan vad tråkig jag är ibland. Men jag har faktiskt en anledning, jag har varit i Umeå i två dagar, anledning? behöver jag säga? Hundnörd.. det säger väl allt egentligen. Det har gått bra och jag har träffat så många roliga vänner, som vanligt. Jag har kommit på att jag har verkligen väldigt många vänner. Ni vet när man gör såna här test vad-är-du- för-person- på-tio-frågor så brukar det vara frågor som " Har du många ytliga vänner eller få nära?" Jag har verkligen kommit på att jag har både och. Jag ser mig själv som att jag har få och väldigt, väldigt nära vänner men jag har jättemånga fina vänner som inte känner mig precis lika bra, även om jag värdesätter dom väldigt högt också . Jag vet inte vart jag skulle leda poängen här faktiskt.. Jag tänkte som bara berätta.

Till veckan börjar jag jobba igen, efter en fin ledighet. Jag kommer gråta så mycket imorgon och på jobbet på måndag. Micaela ska flyga hem till sitt Örebro då, jag vet inte när jag ser henne nästa gång. Jag är så glad när hon är nära, när jag vet att hon är här. Hela tiden.Inte hundra mil bort. Jag trivs när vi köper två colaburkar för en tia. När vi springer in hos Sofie för att käka lite godis, när vi skriker hot rod heart i bilen, när vi dricker te allihopa och bara är tysta. Jag vet att jag är lite djup, jag vet det. Men jag är sån. Jag gillar det inte. Jag hade gärna slagit Micaela med hela handflatan i ryggen, önskat henne en trevlig resa hem och sen vänt ryggen och farit. Jag vill gärna, för jag vet att jag kommer hata att hon far till Örebro igen, jag hatar att jag säger" vi hörs sen då när du landat." Jag hatar att jag bara vill skrika ut hur mycket jag tycker hon ska stanna hos oss och aldrig riktigt släppa den där sista kramen.
Micaela är en väldigt kär vän. En vän som bor i Örebro, Örebro och Luleå är fan inte nära varandra.

Nu ska jag dra på mig syrrans ipod om jag hittar den, springa runt byn och flaxa och skrika tillsammans med e-rotic låtar dunkandes i öronen.

Jag hittade bara den här deppbilden på Micci

ta hand om er

/ Hanna ♥