.

Idag har det varit en adrenalinfylld dag.
Jag (sofie) och Henke har varit på bilbingo.
I förhoppningen om att bli lite rikare, blev vi bara fattigare.
Det blev alltså ingen vinst, men de gånger det var nära fick man sig en välbehövlig kick. I need that rush.
Iallafall, ett nummer från 15.000 shit, ni skulle ha hört hjärtat. Skakade i flera minuter efteråt. Meeen ett nummer är ett nummer. Vilket i detta fall var ett nummer för lite. WHYYY?
Sen var tanken att jag skulle hinna till matchen som det står om i förgående inlägg, men jag hann inte det.. för det blev vissa fördröjningar, plus att matchen inte var lika lång som jag trodde den skulle vara.
Jag medger att det var en besvikelse.

Jag vet inte hur jag ska förklara det hela, men det känns som att Micaela bara har sjunkit in i gemenskapen igen, som att hon aldrig riktigt varit borta, och som att hon alltid funnits här. För det känns som att det är såhär det ska vara.
Aldrig längre än en stenkast bort.
Det var som när vi var nere i Öret, vi var alla överens om att det kändes jättekonstigt att hon verkligen bodde där.
"Tänk att hon bor här.."
Ja jag vet inte vad jag ska säga om saken. Det känns fortfarande overkligt.

Nää nu hade kännts bättre om man varit 15.000 kr rikare. Eller hade det verkligen det?

Love, Sofie