.

dehär skrev jag i fredags, inlägget hade inte postats så jag slänger in det nu då.

Igår natt satte vi oss i bilen, jag, mamma och syster Julia. Vi åkte uppåt landet till min moster Eva i Kiruna. Klockan var långt efter midnatt innan jag la mig ned i en nybäddad bäddsoffa som luktade rena sängkläder. Grymt varm övervåning, jag öppna det lilla fönstret med myggnät för, det var jättelänge sedan jag såg ett myggnät! Himla bra uppfinning.
Moster bor i ett litet hus, som hon byggt helt själv. Jag var här när det bara var brädor överallt, pallar och en lerig gårdsplan. Moster stod i stövlarna precis där huset skulle stå, grunden var lagd och stommen var rest, " Visst blir det fint!?"skrek hon där bortifrån. Klart det blir tänkte jag, klart. Nu när jag är här så älskar jag det. Jag älskar det lilla huset, jag älskar min moster. Ja, det gör jag verkligen.

Jag älskar att jag skrattar här, sådär hjärtligt.
Det var som länge sen. Jag ska fota massor och har lite idéer, men vi får se vad det blir av. Kanske lägger jag upp någon bild i bloggen sedan.

Cecilia är och tatuerar sig, hoppas det blir fint! Det tror jag säkert. Jag vill också men ändå inte, jag vet iallafall vad jag vill ha för någonting. Jag vill ju såklart ha min egen designade. Inte någonting som vem som helst har.


Nu ska vi åka in till staden. Kram på er!