.

Igår natt kunde jag inte sova då nästäppan var som värst. Dator i sängen, pratade med min fina vän. Hon berättade saker som jag aldrig trodde att någon i min närhet skulle behöva vara med om.
Det lämnade tankar hos mig som jag inte riktigt kan få bort ur huvudet.
Jag var vaken långt in på natten, funderade, tänkte.
Jag vet inte hur jag ska hjälpa henne, det som hänt har redan hänt henne.
Hennes ärr är liksom redan där och minnena kan ingen ta ifrån henne.
Även om hon inte vill hellre.
Jag ska iallafall alltid finnas där och hjälpa henne, stötta henne.
Jag vet bara inte hur jag ska tackla det, för jag har aldrig varit med om såna här övergrepp tidigare.


Jag beställde iallafall foton.
265 stycken som jag fotat sedan jag köpte min nya dator.
Jag bläddrade igenom dem innan jag skickade in dem,
Jag grät och snorade vid datorn.
Jag har ett helt fantastiskt liv. Och jag menar det verkligen.
jag känner det nu.
bilder på vänner, på hästarna, hundarna, mamma, syster, på Linn, på fina växter.
På ville, java, på Skogen. Allt.

Oro & varmt hjärta idag.

Ta hand om er.

/Hanna