.

Luleåkalaset helgen är över och jag sitter med en snorig näsa och kalla tår. Jag har haft en stressig men dock otroligt grym helg med mina nära och kära. Micaela och hennes Örebroare har varit på besök och vi har ätit, druckit och haft massa trevligt. Tack till er som kom! Det har varit grymt kul.
Jag saknar Micaela. När hon satt i bilen på vägen hem så ringde hon mig. Jag hörde redan att avståndet var långt mellan oss igen. Den här gången hade vi ingen " Jamen vi ses ju om några veckor" Argument, ingenting sådant. Vi hade bara, en lång tystnad. Jag saknar henne. Jag saknar henne. Jag saknar Sofie.

Vi har hunnit se många bra band i helgen, helt klart bäst var ju Lars Winnerbäck. Jag och Micaela hade en toppplats på en bänk, med en cider och jordnötter. Vi såg ut över hela publikhavet, vi såg Lasse, Kranen, hamnen, den mörka himlen. Så skönt att stå där ingen trängs och skriker en i örat så man inte hör musiken. Vi gungade så fint i armkrok och kunde varenda textrad tillsammans med Lasse. underbart.

Kylan har kommit till Luleå och man känner en konstig luft ute, utan att jag vill lägga ordet höst i min mun så gör jag det. Hösten är här. Jag tycker egentigen inte att det känns deppigt. det känns roligt, spännande. Kanske början på någonting nytt?
Jag har en del planerat i höst. Även om jag hade velat flytta så blir det inte nu i hösten, det blir till våren och kanske med eventuella studier. Java, min hund ska ha valpar i vinter och därför kommer jag bo kvar hemma. Det ska bli otroligt spännande och roligt faktiskt! Sen har jag mitt nya jobb som Ombud för Agria, det ska också bli roligt att testa på!

Igår var jag med Emma, hon har också kommit hem.  Vi sov i lägenheten jag bor i den här veckan och en skrattattack utbröt just när vi skulle gå och sova. Jag älskar dedär skrattattackerna. Då man bara kuvar ihop hela sin kropp, tårarna sprutar och man skrattar tills man inte orkar nåmer. Vi bläddrade i Hm katalogerna och drömde om fina höstkläder. Ge mig pengar, snälla?

Hanna